FINSKT BASTULIV

Vi befinner oss i Kuusijärvi friluftsområde några mil utanför Helsingfors för att närma oss den finska folksjälen. Sauna, som finnarna säger, har väldigt lite med renlighet att göra. Det är en livsstil djupt rotad i den finska folksjälen och kulturen och har i alla tider varit en plats för social samvaro och förtroliga samtal. I bastun försvinner det finska svårmodet sägs det.

Bastun är viktigare än kyrkan

– Bastun är viktigare än kyrkan, det är vår religion, säger Mia Lammassaari, ansvarig för frilufts- och bastuanläggningen i Kuusijärvi. Hos oss är bastun stället där vi samlas både när vi är glada och ledsna. Det är platsen där vi löser våra bekymmer, där vi kan prata med varandra direkt ur hjärtat eller bara sitta tysta och tänka.

Även världsproblemen går att lösa i en finsk sauna, det visade inte minst president Urho Kekkonen som under sin regeringstid på 1950-talet myntade begreppet ”bastudiplomati”. Han bjöd ofta in världens ledande personer för ett bastusamtal övertygad om att nakenheten var det bästa sättet att riva försvarsmurarna och bana väg för förtroliga samtal. Det var han som gjorde saunan internationellt känd.

– Få dörrar är så inbjudande att öppna som dörren till en sauna, säger Riitta Sipinen på väg in i Kuusijärvis rökbastu efter en simtur i sjön. Det är en speciell känsla att sauna som vi säger på finska. Jag njuter av doften. Bastubadet gör mig vacker och fräsch och huden blir mjuk och len.

Tidigare på morgonen har jag mött Emmi Tilli som sommarjobbar med ansvar för att elda och sätta igång rökbastun. Redan på långt håll har jag sett röken sippra ut genom vädringsluckorna vid takfoten. Det är ett tufft och varmt jobb som tar upp till fem timmar att färdigställa innan hettan, temperaturen och impregneringen av röken trängt in i timmerväggarna som ger den rätta doften. Å andra sidan håller bastun värmen på runt hundra grader i minst sju timmar.

Just nu råder det en rökbastutrend i Finland. Publika rökbastur finns inte på så många ställen i Helsingforstrakten, men några av de mest populära är den i Kuusijärvi och så det nya bastutemplet, Löyly, som ligger centralt i stan, samt den så kallade ”kulturbastun” i Hagnäs och så Kotiharju i Berghäll som visserligen inte är en rökbastu men en av de sista publika vedeldade kvartersbasturna.

– Ritualerna runt bastubadet har jag lärt mig från det jag kunde gå. Det bara är så, något självklart som jag inte tänker på, säger Emmi medan hon staplar upp en stor trave alträklabbar i famnen som hon sedan tippar framför eldstaden innan luckan öppnas till den gigantiska eldstaden.

Hettan slår emot mig så jag måste backa. Det är andra sommaren som hon har det något ovanliga sommarjobbet som bastueldare.

– Folk hänger på låset så fort bastun öppnar klockan två på eftermiddagen, säger Emmi. Den är omåttligt populär både sommar som vinter. En del utländska turister åker direkt ut hit eftersom vi ligger nära flygplatsen. Någonstans har jag läst att det finns tillräckligt många bastur i Finland för att rymma hela befolkningen på 5,5 miljoner invånare.

Rent historiskt har bastubadet varit männens värld. ”Där sitter de i evigheter, babblar, skvallrar och skrattar, grillar korv och dricker öl”, skriver Arja Saijonmaa i boken Sauna – myt och livsstil. I romanen Populärmusik från Vittula skildras bastubadandet som ett mandomsprov, men att det finska bastubadandet skulle vara männens värld är en sanning med modifikation. Hälften av medlemmarna i det finska bastusällskapet Suomen Saunaseura är kvinnor visar det sig.

Den senaste skapelsen i bastukulturen

Nästa dag är jag tillbaka i Helsingfors och tar promenaden från Esplanaden ner till Ärtholmsstranden för att bekanta mig med den senaste skapelsen i den finska bastukulturen. Jag finner mig osökt gnolande på låten Ta mig till havet och gör mig till kung, kung över sommaren och natten. En strof som inte kunde vara mer rätt denna dag i huvudstaden. Det är bara att följa strömmen av människor på väg mot Löyly, som den nya rökbastun heter.

Löyly på finska betyder bastuånga, men syftar också på själva själen i bastubadandet. När jag på långt håll skymtar den spektakulära träbyggnaden konstaterar jag – vad kunde vara mer på sin plats än att bygga ett arkitektoniskt bastutempel än i centrala Helsingfors, som ett finskt svar på operahuset i Sydney. Bara ett halvår efter invigningen har den blivit ett landmärke för staden och en ståtlig symbol för det finska varumärket, Sauna.

Den smakfullt designade och vackra byggnaden är också en del i stadens satsning på att öppna upp och snygga till de fula industrifasaderna ute på Ärtholmen. Här har det senaste åren etablerats en rad populära restauranger, kaféer och barer. Arkitekterna bakom skapelsen Löyly är Avanto Architects, som ville ta rökbastun till högre höjder och skapa en samlingsplats som skulle förena det mest urfinska kopplat till rekreation där också maten skulle vara en del av bastunöjet i första hand för Helsingforsborna, men minst lika mycket för alla utländska turister.

När jag sätter mig för en lunch ute på det enorma trädäcket hör jag röster från alla delar av världen. Några japanska turister sitter redan utanför rökbastun och väntar ivrigt på att den ska öppna sina dörrar.

– Vill du för en dag insupa essensen av vad det innebär att vara finne då ska du komma hit, basta, koppla av och njuta av utsikten, äta god mat och avsluta med en öl eller ett glas vin i solnedgången, säger Nona Sandén, bastuvärd på Löyly, medan hennes kollega Asko lägger in en ny trave alved i den magnifika bastuugnen.

Jag följer hennes råd senare på eftermiddagen och tar efter en lång och het rökbastu trapporna som leder rätt ut i havets solgata. En öl på det i baren och dagen har levt upp till ordet Löylys djupaste innebörd, ande och liv. Ett ångande naturens eget väsen som gjort mig till deltagare i stället för utomstående betraktare.